konsten att hålla sig icke sysselsatt.
slutade jobba kl 20.00 idag. Och det är söndag, och jag är helt sysslolös. Och som jag sa det är söndag.
Sunday- Funday.
Jag och min fina nyfunna vän Linda har äntligen fått en lägenhet. Mitt i city! Den är som en dröm. Vi ska dela med ett super mysigt par. Så saker börjar sakta men säktert falla på plats. Bilder utlovas så fort jag har flyttat in om två veckor!
En föredetta vän sa till mig innan jag åkte att "Du kommer bli förvånad över hur få det är som faktiskt hör av sig när du är borta". Och jag har funderat på det lite idag, att det är rätt så facinerande (Stavning?!) hur vi männsikor är anpassade till vår egen vardag. Och att man vänder kappan efter vinden så lätt. Jag saknar er alla därhemma otroligt mycket, även om jag inte hört av mig till er alla. Men hoppas ni vet. Jag saknar er, men man ransakar sina riktiga vänner otroligt när man är borta en längre tid! Och ja, saker återgår säkert till "normalt" när jag är hemma igen! Men som sagt, i miss yaall!
Började skriva på det här inlägget för två timmar sen, och var ju då sysslolös. Så blev ju inte! Har spenderat kvällen på Coco. Såklart, det är det man gör när man inte har någonting annat att göra. Jämför
det lite med att hänga på Ballbreacker dom få lediga timmarna man har på en vecka! Druckit varm choklad och hängt med Rubys flickvän. Diskuterade kärleken till Europa och livet i allmänhet!
Och innan hemgång, mötte jag upp en nyfunnen vän. . .:), pratade med mamma och träffade påskharen (Som dagen till ära är en man iförd rosa kvinnokläder och blond peruk. Ingen ovanlig syn där jag bor i och försig! ).
Men åter till veckan som varit. Har varit på en del lägenhetsvisningar, den ena mer bebodd än andra! Folk klämmer verkligen in sig i lägenheterna i den här stan. Otroligt! Men vi hittade vår guldklimp som vi lyckligt nog fick! Har sökt en del jobb oxå, räknar inte med att det ska bli något super fancy nu direkt. Men jag jobbar mot drömmålet!
I torsdags var det partaj med Linda och hennes kollegor på Bungalow. Drack bubbel, myntade nya citat och dansade köttbulledansen! En och annan SoCo slank ner och kvällen avrundades i Kings Cross.
Åkte med en riktig gammal räv tillbaka till Oxford, som så snällt bjöd med mig till Bahli i början på Juni. Dock kommer ju mamma den veckan, så det blir ingen Bahli resa för min del. Men det lät jag honom tro, och slapp betala för färden! Morgonen slutade inte där. Körde den gamla klassikern och låste in mina nycklar i huset och gjorde ett tappert försök att bryta mig in i mitt eget hus! Tog mig ann den tre meter höga muren på baksidan (med lite hjälp av en vän) och skulle köra en McYver och mecka mig in i någon av bakdörrarna, men utan gott resultat! Sen skulle jag tillbaka till andra sidan muren igen för att komma tillbaka till framsidan och då tyckte en utav granndamerna att det var lite suspekt att någon klättrade över murarna framåt tillbaka och försökte ringa polisen ! Fick vänligt förklara situationen och blev rejält utskälld utav hennes tre hundar! Hahah, kom efter två timmar på trappan in! Fantastisk fredags morgon!
Nåväl, avslutar denna vecka med en kopp te och en film! Har jag förresten sagt att jag gått ner 5kg sen jag kom till Australien :) Heeey Heeey Heeey!
Hoppas nästa vecka börjar lika bra som denna slutar. Ser fram emot ett återseende efter ett abrupt försvinnande!
Hörs snart, och förresten Glad Påsk :)
Älskar er,
S
Denna låt lyssnas det flitigt på just nu
http://youtu.be/32wWqHbIHpw
(låten har ingenting med källan att göra!!)
konsten att leva.
Jag åt precis en chokladkaka.
Klockan är halv fyra en torsdags morgon. Jag har jobbat som vanligt.. Men imorgon är jag ledig. Håller febrilt på att leta nytt boende och nytt jobb. Håller tummar och tår för båda..
I helgen var jag på ett hejdundrandes 21års firande med Linda uppe i Northen beaches. Mycket intressant och roligt.. Försök jämföra det med ett kalas i Svedala. Haha!
Vi skapade gudaliknande kostymer i form av lakan, dom svenska gudinnorna! Ojoj, ni skulle vart där!
Pratade med finaste Moa tidigare, verkar som Svedala fortfarande är sig likt. Det är inte Sydney ska jag säga. Kallt, kallare, och nästan kallast. Fast när solen kikar fram, då blir det varmt ska ni veta!
Jag har försökt att inte tänka så mycket efter det senaste inlägget jag gav er. Jag har försökt att släppa alla tankar och bara köra på. Jag kan säga såhär, livet är bra underligt. Ena dagen faller allt på plats och andra allt samman. Kanske känns det extra mycket när man är utom räckhåll från familj och sina käraste vänner.
Snart kommer min vackra Mor och hälsar på. Försöker spåna på hur jag ska försöka få henne att förstå den här stan på två veckor. Kan bli tufft! Men jag har knepen för att lyckas!
Känner mig phät okreativ. Vet faktiskt inte alls vad jag ska skriva till er. Förutom att jag mår bra!
Håll tummarna för att jag får jobbet jag sökt nu allesammans, berättar mer när jag fått svar! Kan bli kanoners!
Tills dess,
Ni vet var jag finns,
Kärlek
S
i belive.
Jag lever, lever livet. Har inte kunnat skriva på ett tag. Jag är ledsen för det..
Jag har mycket tankar i huvudet just nu.. Väldig mycket tankar. Vissa värre än andra, vissa lyckligare än andra. Mycket har hänt sedan jag uppdaterade er sist.
Jag jobbar kvar på Coco Cubano. Jag har fått en mycket kär vän. Som jag kommer sakna mycket, för snart åker han hem till Canada. Och jag har förlorat en ännu kärare, men det var på tiden. Jag älskar fortfarande Sydney. Jag saknar Stockholm något fruktansvärt då och då.
Jag har insett att jag tänker mycket på saker och ting. Jag har börjat meditera. Hör och häpna. Jag har insett att den här resan inte kommer att bli vad den en gång var. Jag reste hit med hoppet om att ha den roligaste tiden av mitt liv. Som alla andra som reser till Australien har. Men jag har ändrat uppfattning. Just nu lär jag känna mig själv, på ett konstigt sätt. Jag utvecklas mer och mer för varje dag. Tankar som aldrig förrut kommit till mig kommer till mig just nu. Jag börjar sakta men säkert lära känna mig själv, och jag är inte säker på att jag gillar det.
Tänk om jag aldrig hittar det jag söker. Jag letar varje dag. Efter vadå? Jag vet inte...... Sydney är ett annorlunda ställe. Jag ska försöka förklara.
Där jag bor är det mest gaytäta området. Mycket transvestiter, alternativa människor och drogmissbrukare/uteliggare. Man får lixom ett nytt perspektiv varje dag. Jag finner mig själv som en human person. Jag älskar människor, jag ger alla en chans, jag vill att alla runt omkring mig ska må väl. Jag har en herre på jobbet tex. Han kommer in varje dag, tills för en vecka sedan såg han mig aldrig i ögonen när han beställde. Jag vet precis vad han dricker för kaffe. Och han numera behöver han inte ens beställa jag bara ber honom betala och sätta sig. Nu är jag den enda som får ta hans beställning. Han frågar alltid hur jag mår, och jag honom. Inget mer.
Jag har en kollega på jobbet, hon frågar mig varje dag hur det går med kärleken. Jag har haft samma svar i en vecka. Och varje dag har vi haft långa diskussioner om varför män är som dom är och vad egentligen problemet är. Jag blir nästan förolämpad, för jag tänker "Varför frågar hon idag igen?! Vad tror hon egentligen har hänt på tjugofyra timmar?" Men jag börjar förstå att många människor i den här staden är för självupptagna för att lyssna och förstå. Men inte på ett förolämpande sätt, dom bara tänker inte..
Nog om det, sedan sist vi hördes vid har jag; Jobbat såklart, det är ju det enda jag är riktigt bra på. Börjat meditera, tror jag. Jag jobbar på det oxå. Fått fantastiska vänner. Börjat se mig om efter ett till jobb, vilket jag inte vill säga mycket om. Fått brev från mina fantastiska farföräldrar, vilket jag uppskattar mer än livet. Ni anar inte hur glad jag blir varje gång jag får ett brev. Blivit kär, blivit ledsen. Känt mig ensam, känt mig levande.
Resan har helt klart fått en annan vändning, och jag tyckte att dagarna gick fort förrut. Nu inser jag att jag bara varit borta i tre månader. Visst, mycket har hänt. Men hur vet jag hur mycket som är mycket nog. Jag vill inte hem. Hem till Ballbreaker, Soap Bar, Sundbyberg och patetiska nattsamtal. För allt faller alltid på samma plats, men hur ska jag komma ur den blyga kaxiga bubbla jag är i nu? Har någon ett bra tips, dela snälla.
Jag hade ett moment med mig själv här om dagen. Dom där tillfällena kommer alltid när jag minst anar det. Jag insåg hur glad jag blev när jag fick önska mina kunder en vacker dag. På morgonen.
Mornar är något jag alltid försummar. Jag är ingen morgonmänniska och kommer nog aldrig att bli. Men hur fantasktiskt känns det inte att kunna le mot någon en tidig morgon och önska dom en vacker dag? Jag vet själv hur glad jag blir. Ett leende, en vacker mening. Det kan göra allas dag.
Jag vill att ni få som läser detta babbel ska tänka, tänka på era nära. Hålla om dem och säga hur mycket ni älskar dom. Ingen kan någonsin höra det för ofta. Jag saknar att bli hållen om. Men jag är inget barn länge, jag står på mina egna ben. Mina alldeless egna. Jag. Jag. Jag.
Ursäkta för ett ego inlägg. Men jag är där nu. Jag tänker på er. Saknar er. Älskar er. Se livet. Se varandra. Glöm aldrig. Som Mufasa sa "Glöm aldrig vem du är ;)". Och jag tänker inte ändra mig. Bara komma mig själv närmre..
Okänd taxi, okänd stad. I det kvarteret gick jag
Kärlek
S
